älskar livet och hatar livet ibland.. just nu så hatar jag livet jag hatar den hära räddslan ensamheten ångesten svagheten. det är sjukt jobbigt att sakna sin familj och allt man hade. Saknar tiden då jag var glad då allt var som bäst. jag brukar drömma att jag var lika glad som förr men när jag vaknar känns allt tomt får ångest har inget att göra. känner mig ensam. lever för min familj jag gråter varje dag med svaghet och räddsla det är sjukt jobbigt att ha krossat hjärta vill vara lika glad som jag var förr skratta 24/7 men det kommer aldrig hända och det gör mig rädd har ångest att detta kunde hända när jag var tvungen att flytta från min familj den dagen blev jag en annan person inte den snälla glada Nathalie som förut blev svag elak rädd ledsen.. min mamma sa att allt kommer gå bra. men ska jag tro på det? det går inte jag kan inte ens skratta vara glad. känner att jag saknar något jag lever inte utan min familj. att känna att jag är så långt bort från mina vänner familj släkt gör mig ledsen rädd svag.. får ångest. att detta kunde hända varför just mig.. jag mår inte bra känner mig ensam lämnad rädd allt är tråkigt. tänk om allt kunde bli bra ingen tänk och allt kunde bli som förut men nu är det bara att drömma../nathalie dahlström antar ..